1518-1594 Italian Tintoretto Galleries The real name of Tintoretto was Jacopo Robusti, but he is better known by his nickname, meaning the "little dyer, " his father having been a silk dyer. The artist was born in Venice and lived there all his life. Even though his painting is distinguished by great daring, he seems to have led a rather retired life, concerned only with his work and the well-being of his family. His daughter Marietta and his sons Domenico and Marco also became painters, and Domenico eventually took over the direction of Tintoretto's large workshop, turning out reliable but un-inspired pictures in the manner of his father. Some of them are, on occasion, mistaken for works of the elder Tintoretto. Tintoretto appears to have studied with Bonifazio Veronese or Paris Bordone, but his true master, as of all the great Venetian painters in his succession, was Titian. Tintoretto's work by no means merely reflects the manner of Titian. Instead he builds on Titian's art and brings into play an imagination so fiery and quick that he creates an effect of restlessness which is quite opposed to the staid and majestic certainty of Titian's statements. If Tintoretto's pictures at first sight often astonish by their melodrama, they almost inevitably reveal, at closer observation, a focal point celebrating the wonders of silence and peace. The sensation of this ultimate gentleness, after the first riotous impact, is particularly touching and in essence not different from what we find (although brought about by very different means) in the pictures of Titian and Paolo Veronese. Tintoretto was primarily a figure painter and delighted in showing his figures in daring foreshortening and expansive poses. His master in this aspect of his art was Michelangelo. Tintoretto is supposed to have inscribed on the wall of his studio the motto: "The drawing of Michelangelo and the color of Titian." Unlike Michelangelo, however, Tintoretto worked and drew very quickly, using only lights and shadows in the modeling of his forms, so that his figures look as if they had gained their plasticity by a kind of magic. In the rendering of large compositions he is reported to have used as models small figures which he made of wax and placed or hung in boxes so cleverly illuminated that the conditions of light and shade in the picture he was painting would be the same as those in the room in which it was to be hung.  Related Paintings of Jacopo Robusti Tintoretto :. | The Annunciation | Sketch for Paradise in the Sala del Maggior Consiglio at the Ducal Palace at Venice (mk05) | Ensther before Ahasuerus | Susanna and the Elders | St.George and the Dragon |
Related Artists:
William Stott of Oldham
British , 1857-1900
Anton Doll
painted Ansicht von Garmisch in 19th century
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.